Mejf

SVTs Uppdrag Granskning berättade ikväll om hur de svenska storbankerna tjänar stora pengar på svenskarnas fondsparande och hur de virrar bort kunderna i avancerade indexjämförelser för att få fonderna att se ut som att de går bra. Jag gick själv in på mina fonder och upptäckte att de mycket riktigt hade gått sämre än de index man skulle kunna jämföra med. I studion efter reportaget sas det ett par gånger att svenskarna generellt sett har alldeles för stort förtroende för banker. Vi tror på vad de säger och de råd de ger. I vilken annan bransch gör man det utan att vara väldigt säker på vad man gör? Den inbjudna ekonomijournalisten tyckte att vi skulle börja vara mer kritiska mot bankerna.

Och jag kan inte annat än hålla med. Jag kände mig väldigt trygg när jag hade kontakt med min bank för att låna pengar till lägenheten jag sitter i nu. Det kändes som att tjänstemannen var på min sida gentemot banken. Men så var det givetvis inte alls. Bankerna är precis som vilka stora företag som helst. Pengar är vad de vill ha och ingenting annat.

Som jag ser det styrker det här ännu mer att en friare marknad inte är svaret. Gång på gång visar företag med möjligheterna att de tar varje chans de får att skinna andra på pengar. När de blir påkomna är de som barnet med fingrarna i kakburken. De backar ett par steg, drar sandalen lite fram och tillbaka i gruset, ser oskyldiga ut och traskar sedan suget vidare i jakt på nästa kakburk.